Ligger helt död i sängen, halsen värker, huvudet dunkar och snoret rinner! Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Ingenting känns bra nu, allt är värdelöst! Men ryck upp mä, varför ska jag dras ner av andras skit? För engångs skull så tänker jag skita i det, upp med huvudet räta till ryggen. Jag är bättre än så här, jag är bättre än dig. Måste bara försöka inse det, och sluta krypa. Och vänner, vänner vänner vänner. Man vet nog precis innerst inne vem/vilka som är "riktiga", men vägrar inse det.

Kärlek, jag ger upp! Jag hade min i drygt tre år. Min första kärlek, men det höll inte. Frågan är ju om jag någonsin kommer att få återuppleva riktig kärlek igen. Man är fan dum som inte tar vara på det man har i livet.